Helgträff hos HOG Valley
Det dunkar, mullrar och dånar.
Glänsande lack, krom, läder och glada
ansikten med grånande skägg och gula scarfar passerar. Mc-klubben
HOG Valley med sällskap rullar över Gråön.
ansikten med grånande skägg och gula scarfar passerar. Mc-klubben
HOG Valley med sällskap rullar över Gråön.
Ett fyrtiotal hojar efter varandra. Det
är helgträff hos den lokala
motorcykelklubben.
– Med samkväm kan man kalla det, förklarar mc-klubbens president Lennart
Malmgren och harklar sig lite när han uttalar orden.
– En del har kommit ända från Gotland. Några av dem har varit här ända sedan
i torsdags, förklarar han.
Lennart bjuder in till kvällsbesök i klubblokalen i Överhogdal. Han berättar att de
under helgen har två olika band som spelar där.
– Mig veterligt så är vi den enda mc-klubb som har en tidigare missionskyrka
som klubblokal.
På jackryggen stoltserar ett gristryne. Fram är texten ”The Flying Swede” broderad.
Lennart är även flygkapten och varannan vecka stationerad i Tyskland. Som enda
svensk i företaget tyckte han namnet kunde passa, stillar han nyfikenheten med.
Strax därpå hejdar han ortens präst och förklarar att han sökt nå honom för att få
lokalen välsignad.
Det verkar onekligen ha en hel del skoj för sig där i trakterna.
– På vintern byter vi cyklarna mot skotrar. Då kommer alla gubbar fram med sina
gamla Ockelbos och så far vi ut på safari, berättar han.
motorcykelklubben.
– Med samkväm kan man kalla det, förklarar mc-klubbens president Lennart
Malmgren och harklar sig lite när han uttalar orden.
– En del har kommit ända från Gotland. Några av dem har varit här ända sedan
i torsdags, förklarar han.
Lennart bjuder in till kvällsbesök i klubblokalen i Överhogdal. Han berättar att de
under helgen har två olika band som spelar där.
– Mig veterligt så är vi den enda mc-klubb som har en tidigare missionskyrka
som klubblokal.
På jackryggen stoltserar ett gristryne. Fram är texten ”The Flying Swede” broderad.
Lennart är även flygkapten och varannan vecka stationerad i Tyskland. Som enda
svensk i företaget tyckte han namnet kunde passa, stillar han nyfikenheten med.
Strax därpå hejdar han ortens präst och förklarar att han sökt nå honom för att få
lokalen välsignad.
Det verkar onekligen ha en hel del skoj för sig där i trakterna.
– På vintern byter vi cyklarna mot skotrar. Då kommer alla gubbar fram med sina
gamla Ockelbos och så far vi ut på safari, berättar han.